nålar och knäck

idag har jag varit hos en osteopat. ganska roligt ord och min kompis som pluggar till läkare sa skojfriskt att de sysslar med ostpåläggning. kul. jag som älskar allt vad alternativmedicin och annat hokus pokus heter bokade glatt en tid hos ostpåläggaren och gick förväntansfullt dit idag. först fick jag sätta på mig någon slags rock som jag föreställer mig även används i förlossningssammanhang, den var omöjlig att förstå sig på och man fick välja på att ha den nästan helt öppen bak eller nästan helt öppen fram. jag valde fram eftersom det verkade enklare att få igen den med hjälp av tre små snören i alla fall. det visade sig att man inte fick välja och jag fick vända på den och desperat försöka knyta ihop bakom nacken. och i midjan för att så gott det gick dölja mina trosor av märket hanky panky. för er som har likadana trosor så förstår ni att det är inte de ultimata osteopattrosorna - ett par rejäla mormorstrosor hade känts mer på sin plats. hur som helst. väl på någon slags brits så började det sträckas, roteras, dras och till sist knäckas. jag som är livrädd för att knäcka såg omedelbar och livslång paralysering framför mig när jag plötsligt hörde ett rejält knaaaaaak i nacken och blev livrädd. efter några sekunder insåg jag att jag fortfarande levde, enbart för att återigen höra knaaaaaak, nu i andra sidan av min nacke. jag måste sett skräckslagen ut för min osteopat frågade; you alright there, på riktig brittiska. jag log lite nervöst och lyfte lite försiktigt på huvudet för att se om det gick att röra - och det gjorde det. efter det fick jag lägga mig på mage med min hanky panky-stjärt uppåt. jag fick någon slags smärtsam massage på varenda punkt på hela min rygg som gjorde ont. vet inte hur han lyckades hitta alla så precist... till slut fick jag akupunktur. inte mindre än tio nålar på olika ställen och alla gjorde ont. medan de sattes på plats skrek jag, tio sekunder efter att alla var insatta kände jag mig drogad, vilket jag sa, och till slut började jag gråta. inte för att det gjorde ont, jag kände mig bara väldigt ledsen. osteopaten var snäll och sa att det inte gjorde något och att det var alldeles normalt. sedan fick jag någon slags skalpmassage och allt kändes underbart och sedan fick jag gå hem. 

trots lite smärta och skräck kan jag varmt rekommendera ett besök då jag nu känner mig lika smidig och oförstörd i muskler och leder som en nyfödd. 

blogg!

gick just igenom mina kontaktuppgifter på facebook och insåg, förutom att min mailadress inte stämmer, (ska vara: kajsaihre@gmail.com) att jag ju har en blogg. efter det insåg jag att det var ett jäkla tag sedan jag skrev. misstänker att hela facebook-härvan liksom tog över min mycket korta karriär som bloggare. men efter att värsta facebook-febern har lagt sig är jag alltså tillbaka på bloggen. och från london den här gången. borde jag kanske skriva på engelska då? det verkar lite jobbigt.

idag har jag städat vår lägenhet precis hela dagen, anledningen är att mamma och pappa ska komma på besök. det måste vara spotless (där blev det lite engelska i alla fall) vilket gjort att min högra hand är helt torr och narig som resultat av att ha skvalpat runt i någon slags skurhink i flera timmar. segt. men fint blir det. 

kick off

okej, igår var jag på east och åt med en kompis för att fira att hon fått, inte mindre än två jobberbjudanden på en dag! bredvid oss satt ett sällskap på 6 personer, 1 man och 5 kvinnor. de var uppenbarligen kvarlevorna av en, eventuellt, trevlig firmamiddag. nu var det bara de som höll ut och drack irish coffee för att hålla värmen. mannen hade med sig hela säcken och drog alla skämt han hade och talade fruktansvärt högt. vid någon slags höjdpunkt i en av alla historier han bjussade på, gallskrek han GUNDE SVAAAAAAAAAAAN! inte en, inte två, heller inte tre - utan kanske tio gånger. rakt ut på east. till slut kom en ordningsvakt och ställde sig varnande bakom honom. det hjälpte i ungefär tio sekunder. sedan hade denne ensamme tupp i hönsgården kommit på en ny succéstory som han skrikandes berättade för sitt sällskap som gallskrek av skratt.
jag kan inte låta bli att hata kickoffer. kan man inte ha dem på någon kursgård på avlägsen ort? jag önskar att säkerhetsvakten hade gjort slag i saken och kastat ut honom. då hade det blivit en kick off på riktigt.

XXX

alltså, Way Out West i helgen. vad kan jag säga? förutom att jag jobbade, så var det kanske världens finaste festival. grön och fin och, pass på nu, GÖTEBORSK!!! och så grymma band. och fin vip. japp, jag fick vistas i vippen. jag fick i själva verket vistas var jag ville. jag kunde till och med kissa med manu chao om andan hade fallit på, så långt sträckte sig mitt häftiga armband. XXX hette det. väldigt fint. jag kallade det lite skämtsamt för knullpasset. men jag är ju gift så det var ju mest på skämt. inte ett skitkul skämt kanske, men något måste man ju säga för att folk ska uppmärksamma en och ens fiiiina XXX-pass, antar jag. dessutom var det ungefär så galet som det blev med hjälp av passet eftersom jag var alldeles för feg för att ens närma mig området med omklädningsrum och annat för artisterna.
men jag vågade gå in i vipen och där var det minst lika bra tror jag. mat, öl och sveriges musikbranschs stöttepelare bestående av johan renck, moneybrother och big brother-kitty. vad hon nu har med musikbranschen att göra, men där var hon i alla fall.
nästa år ska jag inte jobba då ska jag bara hänga och dricka öl och titta på banden. och så ska jag se om jag kanske kan uppbringa lite mod att slå den där sjuan med manu chao...

kung justin

alltså jag är kär! på riktigt, riktigt kär.
jag var och såg justin i globen i tisdags. fick sitta på flott plats precis vid scen och såg honom precis hela tiden. och herregud vilken syn! han är nu världens coolaste manliga artist. punkt slut. det var utan tvekan det bästa jag sett inklusive två madonnakonserter. jag behöver ju inte ens nämna hur musikalisk och proffsig och dansant och SNYGG han är för det är ju uppenbart för alla som kan se och höra.
däremot kan jag nämna att jag har hamnat i någon slags pre-teen-psykos. JAG ÄLSKAR HONOM! jag menar, jag känner att jag älskar honom på riktigt. som om vi kanske skulle kunna bli bästa vänner eller tom gifta oss. (som pre-teen är jag ju inte gift med eddie ännu så det är okej). jag liksom känner hur bra vi skulle passa ihop. jag är mer kär i justin timberlake än jag var i dylan mc kay i 90210 i början av nittiotalet. och det vill inte säga lite.
jag älskar honom så mycket att jag, tillsammans med eddie, har finkammat nätet efter biljetter för att se konserten ytterligare en gång i göteborg på måndag. jag har helt enkelt tappat det!!!!!

tennstopet

igår var jag och eddie på middag med min pappa. vi var på tennstopet som ligger precis där vi bor. jag valde tennstopet eftersom jag vet att pappa tycker om nästan allt de serverar där och han på så sätt skulle slippa veja för olika slags halstrade svampar och chèvrefyllningar. pappa gillar mer hederlig mat som strömming och isterband. vi hetsåt alla tre lite, jag åt grymt god råraka, och blev sjukt mätta.
det var en trevlig kväll och ett schysst ställe även om jag personligen går lite mer åt chèvrefyllningarna till om jag får välja. roligast var att pappa visade sin nya mobil (som givetvis var avstängd i fickan eftersom pappa inte pratade på den just då) som han var stolt över. konstigt var bara att skyddsplasten satt kvar på displayen och på sidan av telefonen. jag undrade varför, trots att jag inte var säker på att jag orkade med svaret, och fick mycket riktgit höra att det skulle bli så smutsigt annars. så nu går pappa runt med en splitterny telefon som "skyddas" av kladdig skyddsplast istället. perfekt.

vagel i ögat

oekj. jag har varit sjuk i typ två veckor. täppt i näsan, ont i öronen, feber, kli i halsen. you name it. i måndags var jag hos doktorn som sa att det var ett virus och bara att vänta ut. två dagar senare har jag och eddie flugit till london. det gjorde så klart sjukt ont i öron och bihålor - hur mycket jag än tryckutjämnade och till slut fick jag ta värktabletter för att alls klara av det. till råga på allt så har jag en vagel i ögat. japp. och för er som inte vet vad det är så är det ungefär som en finne mitt i ögat. och det gör sviiiinont. jag skämtar inte. mitt öga är uppsvullet och gör ont och svider och jag kan inte titta åt sidan, inte neråt och knappt rakt fram. blunda går inte heller bra så det lämnar mig lite i ingemansland med smärta som min enda vän. det störiga här är att eftersom jag TYVÄRR är en person som ganska ofta är sjuk och dessutom har lite fallenhet att råka ut för konsiga åkommor så är det ingen som riktigt tar min vagel på allvar. eddie, som är mitt enda sällskap i london, får med jämna mellanrum granska min vagel och säger utan undantag att; neeeej, jag ser ingenting, det syns inte. och jag blir galen. jag ser ju själv att jag ser ut som om jag fått en smocka på vänster öga.
jag önskar att jag kunde vara en cool människa som inte råkade ut för vaglar i ögonen på semestern, och om jag gjorde det så vill jag vara den typen som säger, äsch det är väl inget, som min kompis lina som fick en fiskekrok inkörd i handen i costa rica och mitt ute på havet i en liten eka sa; äsch häll lite rom på kroken så åker vi och upptäcker den där obebodda ön tre timmar härifrån, men det går inte - jag är rädd att jag ska bli blind!
kanske är det något med semester? när vi var i las vegas hade jag brutit lilltån och när vi var i thailand hade jag en vaxpropp som fick sugas ut med en mini-damsugare...
???